År 1918

Hur utvecklades händelserna i Finland under 1918? Hur rev inbördeskriget nationen itu och hur fortsatte man vidare efter det? På tidslinjen kan du läsa om de viktigaste händelserna under tidsperioden.

jatka

1.1.1918

År 1918 börjar i motstridiga stämningar. Folkkommissariernas råd i Ryssland hade vid utgången av 1917 erkänt Finlands självständighet, men nationen var på väg mot dystrare tider. Livsmedelssituationen höll på att bli katastrofal och ekonomin hade kollapsat. Maktkampen hade tillspetsats till det yttersta. Efter generalstrejken i november följer en tid av våld och anarki. På olika håll i landet finns redan över 500 skyddsgarden och ordningsgarden, som febrilt rustade sig. I stora världen fortsatte världskriget och Ryssland glider mot inbördeskrig.

Satirtidningen Fyrens syn på självständighetstiden i drömmar.
Satirtidningen Fyrens syn på självständighetstiden i praktiken.

Satirtidningen Fyrens syn på självständighetstiden i drömmar och i praktiken.

Tidningsklipp

4.1.1918

Centralkommittén för arbetar- och soldatråden i Ryssland bekräftar Finlands självständighet. Genast därefter kommer ett erkännande från Sverige och Frankrike. Under de följande dagarna erkänner Tyskland, de övriga nordiska länderna och många europeiska stater Finlands självständighet.

6.–9.1.1918

Arbetarnas ordningsgarde i Helsingfors kräver revolution och lösgör sig från centralorganisationen och förklarar sig vara röda gardet. Den 8:e dagen erövrar gardet tidigare generalguvernörens palats, som med S:t Petersburg som förebild börjar kallas för "Smolna". Följande dag tar röda gardet ihop med skyddsgardet i Sibbo.

Generalguvernörens hus.

Generalguvernörens hus. Helsingin Kuvalehti 19.1.1918

Tidningsklipp

7.1.1918

En allmän livsmedelsgranskning inleds. Myndigheternas mål är att få en exakt bild av finländarnas livsmedelslager. I nationens gemensamma lager saknas flera månaders livsmedelstillgångar och i synnerhet de 1,4 miljoner finländare som är beroende av livsmedelskort hotas under vårvintern av hungersnöd. Under de följande dagarna framgår det att det samhällsgruppernas inbördes förtroende inte är tillräckligt för en allmän granskning av lagren. Operationen misslyckas på flera orter.

8.1.1918

Riksdagen sammanträder till årets första plenum och får av senaten en kungörelse om de själständighetserkännanden som främmande makter gett. Svinhufvud konstaterar att Finland nu är en oberoende och neutral stat. Efter riksdagens talmans tacktal utbringar riksdagen ett trefaldigt hurrarop för de nationer som erkänt självständigheten samt ett friskt hurrarop för det fria Finland.

12.1.1918

Efter intensiva diskussioner beslutar riksdagen med rösterna 97–85 ge senaten rätt att "skapa en stark ordningsmakt". Nationen har hemfallit åt anarki och motsättningar samt har inte någon egen armé och inte heller ett allmänt erkänt polissystem. Frågan om ordningsmakten var eldfängd, eftersom arbetarbefolkningen misstänkte att senatens åtgärder var riktade mot ordningsgarden.

13.1.1918

Den officiella huvudfesten för erkännandet av Finlands självständighet ordnas i Nationalteatern. Utöver representanter för statsmaken fanns bland festpubliken bemärkta personer inom politik, vetenskap och kultur samt huvudstadens invånare. Även de viktigaste grannländerna och stormakterna hade sänt sina representanter till platsen. Arbetarbefolkningens representanter deltog inte på festen, utan huvudstadens arbetare ordnar sin egen fest några dagar senare. Stämningen på festen i Nationalteatern var samtidigt högtidlig och upprymd – äntligen skulle Finlands självständighet bli verklighet!

Fest på Nationalteatern 13.1.1918.

14.–15.1.1918

Bland arbetarbefolkningen ökar trycket på att inleda utomparlamentarisk verksamhet. Bland annat det röda gardet i Helsingfors kräver att man ska inleda revolutionens väg. Den 15 januari publicerar socialdemokratiska partiet deklarationen "Köyhälistön voimat kokoon" (sv. Samla proletariatets krafter), där man anklagar senaten för att den tänker angripa arbetarbefolkningen och uppmanar arbetargarden att samla sina led. Det centrala målet med deklarationen var att fortfarande behålla initiativet hos partiledningen.

Tidningsklipp

16.1.1918

Senaten ger soldatkommittén befogenheter att organisera skyddskårerna till regeringens trupper. Mannerheim har föregående dag valts till ordförande för kommittén och befullmäktigas bli överbefälhavare för trupperna. Ett par dagar senare flyttar soldatkommittén från Helsingfors till Vasa.

Mannerheim Carl Gustaf Emil
Sibelius Jean

19.1.1918

Helsingfors universitets inskription för läsåret blir en tacksägelsefest för jägarrörelsen och Tyskland, där den akademiska intelligentian firar jägarna som självständighetens garanter. På programmet finns också det inhemska uruppförandet av Sibelius Jägarmarschen . Vid flaggningen används parallellt finska lejonflaggan, studentorganisationernas flaggor och jägarnas flagga.

17.–24.1.1918

Efter mitten av januari förekommer på många ställen tumult och sammandrabbningar, vilka är särskilt kopplade till de olika parternas försök att beväpna sina trupper. I Viborg eskalerar situationen nästan till krig. Även de ryska garnisonerna i staden deltar i händelserna. Händelserna upprör känslorna i hela landet och i de båda gruppernas tidningar beskyller man motparten för att ha inlett våldsamheterna. Senaten och ryssarna försöker ännu nå en lösning genom förhandlingar.

Viborg, okänd rödgardist.

Viborg, okänd rödgardist.

Tidningsklipp

23.–26.1.1918

Generalstaben för arbetarnas ordningsgarde ger garden i Kymmenedalen en hemlig mobiliseringsorder. Gardena behövs för att skydda ett vapentåg som snart väntas komma från St Petersburg. Situationen ställer den tvekande socialdemokratiska partiledningen inför svåra beslut: kriget håller på att bryta ut. Partiorganisationen ändras genom att grunda en verkställande kommitté, som leds av män som stödjer en revolution. Den 26 januari meddelar den verkställande kommittén att den är det högsta revolutionsorganet och samma dags kväll gav den gardena en mobiliseringsorder.

21.–26.1.1918

21–26 januari. De lokala skyddskårerna börjar på olika håll i Karelen och Österbotten på eget initiativ avväpna ryska garnisoner på sina områden och sabotera trafikförbindelser för att förhindra att hjälptrupper sänds. Samtidigt för senatens representanter i Helsingfors förhandlingar med ryska områdeskommittéer. Efter förhandlingarna meddelar ryssarna den 26 januari att deras trupper förblir neutrala.

Ryska soldatrådet i Vasa.
Tidningsklipp

25.1.1918

Då sammandrabbningarna sprider sig förklarar senaten att skyddskårerna är regeringens trupper.

26.1.1918

Då revolutionsryktena ökar avlägsnar sig senatorerna Frey, Pehkonen och Renvall från Helsingfors med kvällståget och åker till Vasa. Samtidigt får skyddskåristerna i huvudstaden order att avlägsna sig från staden innan våldsamheterna bryter ut. På kvällen förenar sig Arbetarnas ordningsgarden och Helsingfors röda garde till Finlands röda garde och till huvudbefälhavare utses Eero Haapalainen. Under natten placeras en röd lykta i arbetarhusets torn som tecken på att revolutionen har börjat.

Revolutionens hjärta, dvs. Helsingin työväentalo.

27.1.1918

I Helsingfors publiceras revolutionsdeklarationer och staden är full av rykten. Inledningen av revolutionen försenas emellertid och verksamheten inleds först sent på natten. De senatorer som man beordrat att ska fängslas och andra ledande gestalter för de borgerliga partierna hinner gömma sig. Samtidigt avgår det vapentåg som de röda väntat på från S:t Petersburg mot Finland.

Tidningsklipp
Fängslade ryssar i Vasa.

Fängslade ryssar i Vasa.

27.–31.1.1918

De skyddskårer som leds av Mannerheim inleder den 27 januari avväpningen av de ryska garnisonerna i Österbotten. I slutet av månaden är de viktigaste garnisonsorterna i skyddskårernas händer. Ställvis sker avväpningen nästan utan blodsspillan, men bland annat i Vasa, Kristinestad, Jakobstad och Gamla Karleby drabbas båda sidor av förluster i stupade. Då garnisonerna gett upp tryggar det ryggen för det vita Finland som håller på att skapas och samtidigt lättar något skyddskårernas kroniska brist på vapen.

28.1.1918

Det röda gardet tar Helsingfors i sin besittning och blir det röda Finlands huvudstad. Till de rödas regering utses ett folkkommissariat, i huvudstaden förklaras generalstrejk och utgivning av borgerliga tidningar förbjuds.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

28.–29.1.1918

De borgerliga partierna publicerar ett gemensamt upprop, där man konstaterar att socialdemokraterna tillgripit våld för att motsätta sig en laglig regeringsmakt. Man kräver att medborgarna ska följa befallningar som ges av representanter för den lagliga regeringsmakten. Samtidigt uppmanar senaten att tjänstemän som stannar kvar på de rödas område ska gå i strejk och tjänstemannaföreningarna hörsammar uppmaningen. Tjänstemannastrejken genomförs nästan med fullständig uppslutning, vilket tvingar de röda att använda väldiga resurser för att på nytt bygga upp den statliga och lokala administrationen.

31.1.1918

Senatorerna Alexander Frey, E. Y. Pehkonen och Heikki Renvall som flytt Helsingfors undan revolutionen till Vasa samt Juhani Arajärvi som kommit längs andra rutter bildar den s.k. Vasasenaten. De rödas mål att kapa makten genom att fängsla senaten hade därmed misslyckats. Vasa blev det vita Finlands huvudstad. Senare anslöt sig också Svinhufvud och Jalmar Castrén till Vasasenaten.

Eero Yrjö Pehkonen, Juhani Arajärvi, Jalmar Castrén, P.E. Svinhufvud, Heikki Renvall ja Alexander Frey.
Parviainen Oy:s 5 marks sedel

31.1.1918

Parterna i det begynnande kriget har ett skriande behov av pengar för krigföringen. De röda tar Finlands Bank i sin besittning och efter det att privatbankerna gått i strejk gör de Finlands Bank till den penninginrättning som sköter penningtrafiken i det röda Finland. Bankens guldtillgångar fanns i Kuopio, så de kom i Vasasenatens besittning. Under kriget blev båda parterna tvungna att trycka pengar och betalningsförbindelser. Samtidigt publicerade parterna varningar till allmänheten, där man förklarade att motpartens pengar och betalningsförbindelser var värdelösa.

27.1.–27.2.1918

Under kriget uppstod frontlinjerna småningom under de första veckorna. På båda sidorna var organiseringen och beväpningen av trupperna långtifrån färdig och därför var verksamheten under de första dagarna lokalt och trevande. I det första skedet försökte båda parterna ta i besittning viktiga knutpunkter för trafiken och säkerställa besittningen av det egna området. En frontlinje uppstår småningom norr om linjen Björneborg – Tammerfors – Heinola – S:t Michel – Villmanstrand – Viborg. Under februari nedkämpas motpartens stridande trupper bakom frontlinjen. Som den sista striden under den första fasen kan anses vara då Varkaus föll 21.2.1918 och då striderna i västra Nyland upphörde då skyddskårerna gav upp 27.2.1918. Sammandrabbningarna börjar bli krigföring, ställvis deltar i striderna åt gången redan över tusen man och förlusterna räknas i tiotals stupade. Hjältegravgårdarna börjar fyllas. Då området bakom fronten rensas ökar antalet krigsfångar och ställvis blir fångarna utsatta för grym terror. Bland annat terrorgärningarna i Suinila och Varkaus upprör känslorna ytterligare.

Uleåborgs frivilliga frontkommando på väg till fronten.

Uleåborgs frivilliga frontkommando på väg till fronten.

Miehikkäläs röda garde i februari 1918.

Miehikkäläs röda garde i februari 1918.

Jägarkapten Tauno Juvonens begravning i Torneå.

Jägarkapten Tauno Juvonens begravning i Torneå.

Begravning av rödgardister på Tallbacken i Helsingfors.

Begravning av rödgardister på Tallbacken i Helsingfors.

Pukkila Revolutionsdomstols sammanträde 20/III 1918.

Pukkila Revolutionsdomstols sammanträde 20/III 1918.

1.2.1918

Folkkommissariatet utfärdar en interimslag om grundandet av revolutionsdomstolar. Revolutionsdomstolar tillsätts ortsvis och medlemmarna väljs bland den organiserade arbetarbefolkningen. Revolutionsöverdomstolen inleder sin verksamhet i Helsingfors den 21 februari.

5.2.1918

Senatens ordförande Svinhufvud försöker fly från Helsingfors med flygplan, men ett tekniskt fel tvingar flygplanet att återvända till flygstationen vid strandängen i Hermanstad.

09.2.1918 Vapaa sana no 1

9.2.1918

Båda krigförande parter förbjuder på sina områden medier som stödjer motpartens verksamhet. Som ett motdrag börjar de vita publicera underjordiska informationsblad, varav det mest berömda är Vapaa Sana – Fria Ord, som utges i Helsingfors. Det första numret utges 9.2.1918.

10.2.1918

Båda krigförande parter förbjuder på sina områden medier som stödjer motpartens verksamhet. Som ett motdrag börjar de vita publicera underjordiska informationsblad, varav det mest berömda är Vapaa Sana – Fria Ord, som utges i Helsingfors. Det första numret utges 9.2.1918.

11.2.1918

Båda krigförande parter förbjuder på sina områden medier som stödjer motpartens verksamhet. Som ett motdrag börjar de vita publicera underjordiska informationsblad, varav det mest berömda är Vapaa Sana – Fria Ord, som utges i Helsingfors. Det första numret utges 9.2.1918.

En av de fabriker som arbetarbefolkningen satte i gång var Hubers vattenledningsfabrik i Helsingfors.
Tidningsklipp

14.2.1918

Arbetarnas huvudråd eller det röda Finlands riksdag sammanträder till sin första session. Representantplatserna i huvudrådet har fördelats mellan partiet, gardet och fackföreningsrörelsen.

Jägarna anländer.

14.2.1918

De båtar som transporterar huvudtruppen av jägarna på 950 man avgår från Libau till Finland.

15.2.1918

Svenska flottans fartyg anländer till Åland och meddelar att deras uppgift är att skydda civilbefolkningen. Under de följande dagarna strider man om innehavet av öarna och förhandlingar mellan ryssar, vita, röda och svenskar pågår. Vid ingången av mars är ögruppen helt i svensk besittning.

Det svenska pansarskeppet Thor på Åland.
Tidningsklipp

18.2.1918

Tyskland inleder på nytt anfallsoperationer på östfronten. Trupperna rycker fram djupt in i Ukraina och genom Baltikum mot S:t Petersburg. Före utgången av februari får tyskarna besittning över Estlands område. Tyskarnas framryckning utgör ett nytt hot mot revolutionsregeringarna såväl i Helsingfors som i S:t Petersburg.

Tidningsklipp

18.2.1918

18.2.1918 anländer jägarnas förtrupp, totalt 85 man, till Vasa.

Tidningsklipp

18.2.1918

Vasasenaten utfärdar en kungörelse om allmän värnplikt. Kungörelsen baserar sig på värnpliktslagen från 1878. Uppbåden börjar den 25 februari och alla män som före utgången av 1917 är mellan 21 och 40 år gamla blir inkallade.

21.2.–5.3.1918

De röda inleder en storoffensiv på alla fronter. Röda gardet som består av frivilliga och dåligt utbildade lämpar sig inte för ett anfallskrig och därför är resultatet av operationen svagt. På motsvarande sätt leder de vita motanfallen också till svaga resultat. Tyskarna meddelar till Edvard Hjelt, senatens sändebud i Berlin, att de går med på finländarnas begäran om hjälp. Ordern om att grunda en östersjödivision ges följande dag och man börjar sammanställa trupper i Danzig (Gdansk). Beslutet att sända en expedition fattas den 25 februari.

Kauno Koskis målning över rödgardisternas anfall i striden om Sääksjärvi i Mäntsälä 7.2.1918.
Tyska soldater går ombord i Danzig.

21.2.1918

Tyskarna meddelar till Edvard Hjelt, senatens sändebud i Berlin, att de går med på finländarnas begäran om hjälp. Ordern om att grunda en östersjödivision ges följande dag och man börjar sammanställa trupper i Danzig (Gdansk). Beslutet att sända en expedition fattas den 25 februari.

24.2.1918

Estlands lantdag förklarar landet självständigt, men tyskarna erövrar Tallinn följande dag.

25.2.1918

Jägarnas huvudtrupp anländer till Vasa. Följande dag ordnas en stor parad som tas emot av general Mannerheim. Vasasenatens hälsing framförs av Heikki Renvall. Paraden är jägarbataljonens sista gemensamma framträdande. Efter detta sprids jägarna i den vita arméns trupper.

General Carl Gustaf Emil Mannerheim hälsar jägarna på Vasa torg 26.2.1918.
Tidningsklipp

25.2.1918

Till Helsingfors börjar anlända flottavdelningar och civila som flytt från Estland.

25.–27.2.1918

Ledarna för de båda parterna försöker tygla terrorn. Den vita arméns överbefälhavare Mannerheim utfärdar den 25 februari en order om behandlingen av röda fångar, vars mål är att förhindra summariska dödsdomar som avkunnas av fältkrigsrätter. Samtidigt ger han också ordern som är känd för orden "att skjutas på stället" som gällde behandling av röda som påträffas bakom fronten. Den 27 februari utfärdar åter de rödas ledning en kungörelse "mot grymheter", med vilken man vill tygla gardenas våldsgärningar. I praktiken minskar åtgärderna inte nämnvärt terrorn på någondera sidan.

Länkipohja 17.3.1918.

1.3.1918

Folkkommissariatet och bolsjevikerna undertecknar ett fördrag mellan Finland och Ryssland, som fastställer gränserna och relationerna mellan staterna. Ett par dagar senare ordnas på Senatstorget ett stort medborgarmöte för att fira fördraget.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

3.3.1918

Bolsjevikernas Ryssland måste inför hotet om en militär kollaps gå med på de fredsvillkor som Tyskland gett. Fredsavtalet undertecknas i Brest-Litovsk 3.3.1918. I avtalet avstår Ryssland från de västra områdena i sitt imperium och förbinder sig att dra bort sina trupper från Finland.

3.3.1918

Helsingfors vita garde lyckas kapa isbrytaren Tarmo. Samtidigt lyckas senatens talman Svinhufvud och senator Jalmar Castrén fly från Helsingfors. Det kapade fartyget förs till Tallinn som är i tysk besittning, därifrån fortsätter senatorerna sin resa via Tyskland till Vasa.

Valkoisten kaappaama jäänmurtaja Tarmo.
Tyskarna har stigit i land vid Eckerö på Åland.

5.3.1918

Tyska krigsfartyg anländer till Åland. Vid de förhandlingar som Tyskland och Sverige förde i Eckerö fick tyskarna en förbindelse av Sverige att det inte blandar sig i de tyska truppernas verksamhet på Åland. Snart börjar Sverige dra bort sina trupper från öarna.

7.3.1918

Tyska krigsfartyg anländer till Åland. Vid de förhandlingar som Tyskland och Sverige förde i Eckerö fick tyskarna en förbindelse av Sverige att det inte blandar sig i de tyska truppernas verksamhet på Åland. Snart börjar Sverige dra bort sina trupper från öarna.

Tidningsklipp
Det röda pansartåget vid karelska fronten i närheten av Säiniö efter striderna.

Det röda pansartåget vid karelska fronten i närheten av Säiniö efter striderna

8.–23.3.1918

De röda inleder en ny storoffensiv. Trots jämförelsevis stora truppkoncentrationer och aktivt stöd från pansartåg ses inga genombrott i större skala. Endast striden i Heinola slutar i röd seger.

9.3.1918

Marininfanteriet från en engelsk flottavdelning som leds av amiral Kemp landstiger i hamnen i Murmansk. Enligt fredsavtalet i Brest-Litovsk har striderna på östfronten upphört, därför vill ententen stärka sin närvaro i Ryssland.

12.3.1918

Vita arméns överbefälhavare Mannerheim ger order om ett storanfall mot Tammerfors. Målet är att avgöra kriget före en eventuell tysk landstigning. Operationen inleds den 15 mars. Till en början är planen att omringa och förinta de röda styrkorna norr om Tammerfors, men de röda lyckas dra sig tillbaka in i staden. Därmed flyttas den avgörande striden in i Tammerfors, vars omringning fullbordas tio dagar efter det att operationen inletts.

Utdelning av patroner före striderna.

Utdelning av patroner före striderna.

Krigsfartyg från ryska östersjöflottan övervintrar vid Södra hamnen i Helsingfors.

Krigsfartyg från ryska östersjöflottan övervintrar vid Södra hamnen i Helsingfors.

12.3.1918

Den ryska östersjöflottan börjar flytta sina fartyg från Helsingfors till Kronstadt. De sista fartygen flyr från staden först i april kort före tyskarna anländer.

20.3.1918

Eero Haapalainen avskedas från uppdraget som överbefälhavare för röda gardet. I stället utses en ledningsgrupp på tre personer, som består av Adolf Taimi, Evert Eloranta och Eino Rahja.

Tyskarna anfaller på västfronten under världskriget.

21.3.1918

Tyskarna inleder med stärkta trupper som överförts från östfronten en serie storanfall på västfronten. Målet är att avgöra kriget innan trupperna från USA når kontinenten och på ett avgörande sätt ändrar på styrkeförhållandena. Tyskarna rycker framåt under de följande veckorna på flera frontavsnitt, men ett genombrott uteblir.

24.3.1918

Senatens ordförande, dvs. statsminister Svinhufvud anländer till Vasa.

Tidningsklipp
Utsikt från Näsilinnas tak mot Santalahti och Lielahti.

24.3.1918

De vita erövrar Lembois och lyckas därmed skära av Tammerfors förbindelser söderut. Staden omringas helt den 26 mars.

25.–28.3.1918

De vitas ursprungliga mål att erövra Tammerfors den 25 mars stoppas av de rödas kraftiga motstånd och av att anfallstrupperna slits ut. De vita blir tvungna att avstå från sin ursprungliga plan att spara på värnpliktstrupperna till senare strider. Därigenom sänds till striderna i Kalevankangas Svenska brigaden som består av värnpliktiga från 2:a jägarregementet och frivilliga. Striden blir en av de blodigaste under kriget. De vita lyckas rycka framåt, men ett genombrott uteblir. Den blodiga skärtorsdagen leder till stora förluster i stupade på båda sidorna och den vita arméns anfall stannar upp för fem dagar.

Stadsdelen Kalevankangas efter striderna.

Kalevankankaan kaupunginosaa.

Tokois spannmålståg på Helsingfors järnvägsstation.

30.3.1918

I det röda Finlands huvudstad firar man att det första spannmålståget anlänt. Bolsjevikregeringen hade lovat ge de röda spannmål, om de själva kunde ordna transporterna. De röda hade sänt flera tåg till Ryssland, men expeditionerna hade stött på ett stort antal motgångar. Livsmedelsbristen i huvudstaden började utvecklas till hungersnöd och därför fick det första spannmålståget ett jubileumsmottagande.

30.3.1918

De röda som leddes av Eino Rahja inledde i Lembois ett anfall för att häva belägringen av Tammerfors. Striderna pågår i dagar, men den vita inringningen håller.

Tidningsklipp
Tyska transportfartyg avgår mot Finland.

1.4.1918

Tyska östersjödivisionens transportfartyg avgår från Danzig mot Finland.

2.4.1918

Folkkommissariatet utfärdar en lag om allmän arbetsplikt. Med den kan röda myndigheter och röda gardet använda tvångsmedel bl.a. gentemot strejkande tjänstemän.

Tidningsklipp

3.–6.4.1918

De vita besegrar efter hårda strider det röda Tammerfors. Trots hårt motstånd förmår röda gardet till sist inte avvärja anfallet som kom från olika håll. De vita intar Tammerfors centrum den 5 april och de sista röda ger sig nästa morgon i Pispala. I striderna stupar totalt cirka 2 000 personer och i terrorn efter striderna skjuts över hundra röda. Cirka 11 000 rödgardister fängslas. Även de materiella skadorna i staden är stora. Med tanke på krigets slutresultat innebar striden om Tammerfors början på slutet för de röda.

Förödelse vid striderna i Tammerfors.

Förödelse vid striderna i Tammerfors.

Fängslade rödgardister på Tammerfors torg.

Fängslade rödgardister på Tammerfors torg.

3.4.1918

Den tyska östersjödivisionen stiger i land i Hangö.

Tyska soldater stiger i land; i bakgrunden brinner ryska fartyg.

3.4.1918

Den engelska flottavdelning som på grund av världskriget placerats i krigshamnen i Helsingfors får order att sänka sina ubåtar utanför Gråhara. För huvudstadsborna som endast känner till rykten var engelsmännens åtgärder ett tydligt tecken på tyskarna närmade sig.

4.4.1918

Den engelska flottavdelning som på grund av världskriget placerats i krigshamnen i Helsingfors får order att sänka sina ubåtar utanför Gråhara. För huvudstadsborna som endast känner till rykten var engelsmännens åtgärder ett tydligt tecken på tyskarna närmade sig.

Tidningsklipp

5.4.1918

Tyska och ryska representanter undertecknar i Hangö ett avtal om att östersjöflottan förblir neutral. Samtidigt börjar ryssarna evakuera sina funktionsdugliga fartyg från bl.a. Helsingfors krigshamn vid fästningsområdet i Sveaborg.

Den ryska östersjöflottan avgår mot S:t Petersburg den 10 april

Den ryska östersjöflottan avgår mot S:t Petersburg.

7.4.1918

Den tyska soldatavdelning som leds av överste Otto von Brandenstein landstiger i Lovisa.

Tidningsklipp

8.–11.4.1918

Tyskarna avancerar i västra Nyland mot Helsingfors. Genom svenska ambassaden öppnas en förhandlingskontakt mellan tyskarna och de röda i i huvudstaden. De röda ingår ett avtal om att ge upp Helsingfors, men till sist beslutar de röda ändå att strida om huvudstaden. Helsingfors västra försvarskedja med fästningarna i Alberga brister den 11 april och därefter är vägen till Helsingfors öppen.

Tyska trupper vid Gransbacken.

8.–11.4.1918

Helsingfors underjordiska vita garde beordras i anfallsberedskap. Målet är att erövra staden före tyskarna. Mobiliseringen av den underjordiska armén visar sig emellertid vara en övermäktig operation. En del av samlingsplatserna avslöjas den 11 april och grupperna börjar strida med rödgardisterna. I praktiken kommer vitgardisterna igång först efter det att tyskarna anlänt.

Fröken Verna Eriksson, elev vid Tekniska högskolan bär vapen.

Fröken Verna Eriksson, elev vid Tekniska högskolan bär vapen.

Tidningsklipp

10.4.1918

De röda försöker effektivisera sina krigsansträngningar genom att utse Kullervo Manner till diktator.

8.–13.4.1918

De röda ger upp Åbo, Raumo och Björneborg utan strid till de vita. Rödgardisterna och flyktingmassor drar österut. De retirerande trupperna förstör järnvägsförbindelser.

Tidningsklipp

12.–13.4.1918

Striden om huvudstaden börjar på morgonen den 12 april, då tyskarna anfaller staden från väster. På kvällen ansluter sig till striderna en landstigningsavdelning på Skatudden. De rödgardistavdelningar som finns i staden får inte till stånd ett organiserat motstånd och därigenom övertar tyskarna största delen av staden under den första stridsdagen. Det röda Helsingfors ger upp på eftermiddagen den 13 april. I striderna stupar över 400 personer. Mitt under striderna fanns i staden nästan 200 000 civila, så förlusterna blev sist och slutligen relativt små. Under striderna och kort därpå fängslas cirka 6 200 röda.

De röda viftar med flagga att de ger upp vid Broholmsgatan 13.4.1918.

De röda viftar med flagga att de ger upp vid Broholmsgatan 13.4.1918.

Krigare på Broholmen.

Krigare på Broholmen.

Åbo kasern efter branden.

Åbo kasern efter branden.

14.4.1918

Tyskarna ordnar i Helsingfors en stor segerparad. De tyska trupperna har nu Finlands huvudstad i sin besittning. Östersjödivisionens kommendör von der Goltz placerar sin stab i Hotell Kämp och i Smolna.

Tyska trupper i segerparaden efter erövringen av Helsingfors.

Tyska trupper i segerparaden efter erövringen av Helsingfors.

Högvakten och Borgströms tobaksfabrik.

Högvakten och Borgströms tobaksfabrik.

Tidningsklipp

19.–20.4.1918

Den tyska avdelningen Brandenstein erövrar Lahtis och avskär därmed de rödas västra truppers kontakter österut. På eftermiddagen den 20 april anländer till staden vita arméavdelningar från norr, varvid arméerna får kontakt med varandra.

Röda fångar på Fellmanns åker i Lahtis.

21.4.–2.5.1918

Inringningen av de kvarvarande röda trupperna i Tavastland och Päijänne-Tavastland dras åt varje dag. Tyskarna erövrar Hyvinge den 21 april, Riihimäki den 22 april och Tavastehus den 26 april. Trycket mot öster växer och de avgörande strider förs i Hauho i byn Syrjäntaka och slutligen i Lahtis, Lampis och Koski. Striderna fortsätter till den 2 maj, då även de sista röda trupperna ger sig till tyskarna och de vita.

23.–26.4.1918

Den vita arméns anfall mot Viborg börjar. Båda parterna har i området över 15 000 män. De röda lyckas dra tillbaka sina trupper vid Karelska fronten till Viborg och evakuera sin ledning från staden till Ryssland. De vitas första anfallsoperation slutar den 26 april då båda parter lidit tunga förluster.

Tidningsklipp
Planritning över fånglägret i Tammerfors.

Planritning över fånglägret i Tammerfors.

24.4.1918

Då antalet krigsfångar ökar grundas på överbefälhavarens order krigsfängelseväsendet som underlyder krigsministeriet och vars uppgift är sköta arrangemang som gäller krigsfångar.

28.4.1918

De vita erövrar Toijala och därigenom öppnas en direkt järnvägsförbindelse från Helsingfors till Österbotten. Därmed får Finlands vita huvudstäder Vasa och Helsingfors äntligen kontakt med varandra.

Tidningsklipp
Viborg-Kolikkoinmäki våren 1918.

Viborg-Kolikkoinmäki våren 1918.

28.–29.4.1918

Den vita arméns nya anfall leder till att Viborg faller. En del av de röda försöker fly till Ryssland, men de inringas i Tienhaara. Striderna slutar den 29 april i de rödas kapitulation.

2.–5.5.1918

I början av maj återstår av det röda Finland endast en bit av Kymmenedalen. De röda erövrar den 2 maj Kouvola samt 4 april Kotka och Fredrikshamn. De sista röda kapitulerar den 5 maj vid Ahvenkoski i Fredrikshamn. Kriget slutar i den vita arméns seger. Kriget har ett högt pris. Enbart i strider har cirka 9 500 finländare avlidit. Terrorn eskalerar ytterligare under krigets slutfaser och efter striderna. Totalt avlider i terrorn fler människor än under de egentliga striderna. De besegrades öde är hårt, vilket märks i större förluster både på slagfältet och även i terrorstatistiken. Då kriget slutar har de vita tagit över 80 000 röda som fångar.

.

.

Tidningsklipp

4.5.1918

Vasasenaten anländer till Helsingfors.

Senator Svinhufvud talar på Järnvägsstationen då senaten återkommit från Vasa.

Senator Svinhufvud talar på Järnvägsstationen då senaten återkommit från Vasa.

12.5.1918

Sveaborgs finska namn Viapori ändras till Suomenlinna och den finska lejonflaggan hissas i anslutning till paraden för första gången i fästningens flaggstång.

Finska lejonflaggan på Sveaborgs murar.

14.5.1918

De sista ryska trupperna lämnar Ino fästning som delvis förstörts. Därmed har tillbakadragningen av de ryska trupperna från Finland slutförts, vilket också innebär att inbördeskriget har avslutats.

14.5.1918

Striden om statsform inleds i offentligheten. I tidningarna publiceras en deklaration av monarkins anhängare och som har undertecknats av 47 kända inflytelserika personer.

Tidningsklipp
Riksdagen sammanträder första gången efter kriget. Av socialdemokraterna är närvarande endast Matti Paasivuori.

15.5.1918

Riksdagen sammanträder första gången efter kriget. Av socialdemokraterna är närvarande endast Matti Paasivuori.

16.5.1918

Det vita Finlands segerfest firas i Helsingfors med en segerparad med den vita armén med 12 000 man under ledning av Mannerheim samt med statliga ceremonier.

Den vita arméns segerparad på Senatstorget.

Den vita arméns parad på Senatstorget efter erövringen av Helsingfors.
Tidningsklipp

18.5.1918

Medan diskussionen om statsform pågår avgör riksdagen tillfälligt frågan om vem som utövar den högsta makten genom att utse Svinhufvud till riksföreståndare.

22.5.1918

Krigsfängelseväsendet förbjuder anhöriga att sända livsmedel till fångar. Bestämmelsen försvårar ytterligare livsmedelssituationen i lägren.

Ett fartyg som uppenbarligen transporterar röda fångar till fånglägret på Sveaborg avgår från Salutorget i Helsingfors.

Ett fartyg som uppenbarligen transporterar röda fångar till fånglägret på Sveaborg avgår från Salutorget i Helsingfors.

22.5.1918

Monarkisterna grundar Kommittén för tryggandet av nya Finland för att främja sitt kungaprojekt.

Tidningsklipp

27.5.1918

Sammansättningen i senaten ändras på så sätt att dess ordförande blir Paasikivi och till senaten utses fem nya senatorer.

27.5.1918

Striderna om hur armén ska organiseras och tyskarnas ställning i den leder till att Mannerheim avgår från uppdraget som överbefälhavare för armén. Till ny överbefälhavare utses generalmajor Karl Fredrik Wilkman.

Tidningsklipp

28.5.1918

Kammarherre Hjalmar Linder publicerar i Hufvudstadsbladet en skrivelse, där han fördömer den terror som segrarna utövar och de dåliga förhållandena i fånglägren. Tidningens redaktion fogar efter skrivelsen en anmärkning som anger att Linders uppgifter är felaktiga. Under de följande dagarna väcker Linders skrivelse en storm av protester i den borgerliga pressen.

28.5.1918

Riksdagen beslutar godkänna att den blåvita korsflaggan är Finlands flagga. Efter beslutet avbryts sessionen och riksdagsledamöterna går ut för att se på när den nya flaggan hissas på Heimolahusets tak.

Tidningsklipp

29.5.1918

Helsingin Sanomat publicerar ett upprop för republiken som undertecknats av 75 kända medborgare.

29.–31.5.1918

Tvisten om de röda fångarnas öde avgörs. Riksdagen godkänner och Svinhufvud stadfäster lagen om statsförbrytelsedomstolar. De första avdelningarna utses genast nästa dag. Undersökningen och behandlingen av 80 000 röda fångars krigstida verksamhet är en mycket arbetsdryg och tidskrävande uppgift. Många fångar blir tvungna att i fångläger vänta på sin dom fram till hösten.

3.6.1918

Riksdagen ratificerar på vårvintern det fördrag som ingåtts med Tyskland.

Tidningsklipp
Män från Murmansklegionen.

Män från Murmansklegionen.

7.6.1918

Englands representanter och de röda som flytt till Ryssland undertecknar ett avtal om att grunda Murmansklegionen.

11.6.1918

Senaten ger till riksdagen ett förslag om statsförfattning som baserar sig på monarki. Samma dag publiceras en lista med över 300 ungfinnar som stödjer en monarki. Följande dag publiceras som ett motdrag en lista på 308 republikaner.

Tidningsklipp
Tidningsklipp
Tidningsklipp

12.6.1918

Agrarförbundets senatorer Kyösti Kallio och Eero Pehkonen inlämnar sin avskedsansökan på grund av tvisten om statsförfattning, men avgår inte ännu från senaten.

16.6.1918

Finska statsflaggan hissas för första gången i Senatshusets flaggstång. Ett stort antal huvudstadsbor bevittnar händelsen.

Finska flaggan på Senatshusets tak.
Rödgardister som tagits till fånga väntar på att statsförbrytelsedomstolen sammanträder.

Rödgardister som tagits till fånga väntar på att statsförbrytelsedomstolen sammanträder.

18.6.1918

Statsförbrytelsedomstolarna inleder sin verksamhet. Under de följande månaderna utdelar domstolarna straff till 67 788 personer. Domarna är huvudsakligen frihetsstraff i vilket också ingår förlust av medborgerligt förtroende. En betydande del av de dömda får direkt en villkorlig dom eller ett sådant fängelsestraff som vid massamnestin omvandlas till villkorligt fängelse. Livstidsstraff utdöms till 886 personer och 555 personer får dödsstraff.

18.6.1918

Republikanerna grundar en riksomfattande centralorganisation.

15.6.–15.8.1918

De dåliga förhållandena på fånglägren börjar snabbt märkas i en ökad dödlighet. Dålig hygien och undernäring gör de röda fångarna till lätta offer för smittsamma sjukdomar. Dödligheten på lägren börjar öka från mitten av juni och kulminerar i juli. Under juni avlider på lägren nästan 3 000 fångar, i juli över 5 000 och i augusti fortfarande 2 200. Därmed utvecklas fånglägren till en nationell katastrof, där totalt cirka 13 500 personer avlider, dvs. fler än vid striderna under inbördeskriget eller under terrorn.

Röda fångar på Sveaborgs IV distrikts fångläger på Vargskär.

Röda fångar på Sveaborgs IV distrikts fångläger på Vargskär.

Tidningsklipp

26.6.1918

Då fånglägerkatastrofen eskalerar beslutar senaten att släppa de mest ofarliga ansedda fångarna i grupp III på fri fot för att invänta sin dom.

27.6.–23.7.1918

Inom livsmedelsdistributionen övergår man till följd av spannmålsbristen till bröd som innehåller cellulosamjöl. I mitten av juli måste andelen cellulosamjöl höjas till 50 % av det mjöl som finns i brödet. I mer avlägsna trakter tyr man sig till det traditionella barkbrödet

Begravning av en flicka som dött i spanska sjukan. Även flickans båda bröder dog i sjukdomen.

Begravning av en flicka som dött i spanska sjukan. Även flickans båda bröder dog i sjukdomen.

1.–7.7.1918

Spanska sjukan börjar nämnas i tidningarnas nyheter, först på utrikessidorna, men snart också på inrikessidorna. Efter en tid märks sjukdomen också i dödsannonserna. Influenspandemin som dödar barn, unga vuxna och åldringar har kommit till Finland. Sjukdomens första våg kommer på sommaren och drabbar särskilt fånglägren. Sjukdomen återkommer på senhösten. Sammanlagt avlider i sjukdomen lika många finländare som det dog under inbördeskrigets fasor.

2.–5.7.1918

Riksdagsledamöterna Hornberg, Furuhjelm, Rosenqvist och Sundblom framställer till senaten en interpellation om behandlingen av de röda fångarna och förhållandena på fånglägren. I interpellationen som formulerats i försiktig ton hänvisas till dystra berättelser som publicerats i utländska tidningar om vardagen i fånglägren. Krigsminister Thesleff gav senatens svar den 5 juli. Han ansåg att det i någon omfattning funnits problem, vilket berodde på det väldiga antalet fångar och på det allmänt kaotiska läget i landet. Sjukdoms- och livsmedelssituationen var svår, men på väg mot det bättre. Domstolarnas arbete framskred nu snabbt och ytterliga fångar skulle snart bli villkorligt frigivna. I inläggen i riskdagsdiskussionerna ansåg man att regeringen gjort sitt bästa och att tidningarnas skräckhistorier närmast var elaksinnade överdrifter.

Röda fångar på Sveaborgs IV distrikts fångläger på Vargskär.

Röda fångar på Sveaborgs IV distrikts fångläger på Vargskär.

3.7.1918

Myndigheterna gav efter det en och en halv månad långa förbudet anhöriga igen lov att sända livsmedel till de röda fångarna.

Tidningsklipp

6.7.1918

Riksdagen beslutar att av de sedlar som de röda tryckt skulle man endast godkänna 1-markssedlarna. Beslutet försvårade ytterligare arbetarbefolkningens ekonomiska ställning, eftersom de lönepengar som utbetalts under våren 1918 därigenom blev värdelösa. Inom all handel hade man ända sedan kriget slutade undvikit att använda de rödas sedlar på grund av risken med dem.

13.7.1918

Andra behandlingen av förslaget om statsförfattning i riksdagen. Monarkisternas modell vinner endast knappt.

Ryska kejsaren Nikolai II med sin familj.

16.–17.7.1918

Bolsjevikerna avrättar i Jekaterinburg tsarfamiljen som störtats från makten.

17.7.1918

Riksdagen godkänner i tredje behandlingen torparlagen. Omröstningsresultatet var nästan enhälligt, men före det förs en häftig diskussion, om lagen är för långtgående eller om den trots allt är alltför snäv. Den nu godkända lagen gäller endast torpare på enskilda gårdar och backstugusittare, varvid ställningen för kronans och kyrkans torpare fortfarande får vänta på sin lösning.

Hamberg med sin fru framför sitt torp i Kyöperilä i Itis.
Tidningsklipp

17.7.1918

Senaten hotar att avgå, om monarkisternas statsförfattning inte får tillräckligt med stöd. Tyskarna meddelar offentligt att de stöder en monarki. Den tredje behandlingen av statsförfattningsfrågan uppskjuts emellertid i sista stund, då en del ledamöter önskar tilläggstid.

18.7.1918

På västfronten övergår initiativet från tyskarna till ententen, vars anfall inleder den andra striden vid Marne. Under de följande veckorna inleder ententen flera anfallsoperationer, som tyskarna inte längre har resurser att avvärja. I Finland följer man med intresse situationen, men att krigslyckan på ett avgörande sätt har vänt märker man först senare på hösten.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

3.8.1918

Fredsförhandlingarna mellan Finland och Sovjet-Ryssland inleds i Berlin. Finländarna föreslår att östra Karelen och Kolahalvön införlivas med Finland. Ryssland föreslår åter områdesbyten, där ryssarna skulle få öar i Finska viken samt strandområden på Karelska näset och finländarna områden i östra Karelen samt tillträde till Ishavet. Förhandlingarna avbryts den 27 augusti.

7.–9.8.1918

Riksmötet kulminerar i tvisten om Finlands kommande styrelseskick. Monarkisternas förslag om styrelseskick tas den 7 augusti till tredje behandling i riksdagen. Efter en lång diskussion om att godkänna förslaget i brådskande ordning röstar 75 riksdagsledamöter för och 32 emot. Därmed uppnås inte den nödvändiga 5/6-majoiteten, varvid förslaget lämnas att vila till nästa val. Monarkianhängarna tyr sig därefter till ett alternativt förfarandesätt och kräver kungaval utifrån regeringsformen från 1772. Efter en hetsig diskussion beslutar riksdagen den 9 augusti vid sitt sista sammanträde med rösterna 55–44 ge senaten rätt till ett kungaval.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

8.8.1918

Den tyska arméns ”svarta dag”. Stridsviljan hos de tyska trupper som bekämpar ententens anfall vid Amiens vacklar och många avdelningar ger sig eller flyr. Ententen uppnår ett genombrott som verkar vara avgörande.

Tidningsklipp

17.8.1918

Agrarförbundets senatorer Kallio och Pehkonen som i striden om statsförfattning stött en republik avgår från senaten.

20.8.1918

De dödsdomar som statsförbrytelsedomstolarna fastställt börjar verkställas. Antalet dödsdömda är 555, varav över 100 avrättas innan domarna omvandlas till livstidsfängelse i december 1918.

De vita avrättar röda fångar i Sandhamn i Helsingfors.

De vita avrättar röda fångar i Sandhamn i Helsingfors.

Tidningsklipp

29.8.1918

De röda som flytt till Ryssland grundar i Moskva Finlands Kommunistiska Parti.

9.9.1918

Prins Friedrich Karl av Hessen meddelar att han står till förfogande som kung av Finland, om han i valet får ett tillräckligt understöd.

Tidningsklipp

26.9.1918

Sammanträde till urtima riksdag för att behandla frågan om regeringsform och valet av kung.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

30.9-6.10.1918

Keskusvallat horjuvat tappion partaalla. Saksan valtakunnankansleri Georg von Hertling eroaa 30.9. ja tilalle nimitetään 3.10. rauhan kannattajana tunnettu prinssi Max von Baden. Kolme päivää myöhemmin hän pyytää aselepoa Yhdysvaltain presidentti Wilsonilta viitaten tämän 14 kohdan rauhanohjelmaan. Ympärysvallat vaativat kuitenkin Saksan sotilasjohdon vaihtamista ennen neuvottelujen aloittamista.

8.10.1918

Centralmakterna står vid nederlagets brant. Tysklands rikskansler Georg von Hertling avgår den 30 september och i stället utses den 3 oktober prins Max von Baden, en känd fredsförespråkare. Tre dagar senare begär han om vapenvila av Förenta staternas president Wilson med hänvisning till dennes 14 punkters fredsprogram. Ententen kräver emellertid att Tysklands militära ledning ska bytas ut innan förhandlingarna inleds.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

9.10.1918

Valet av kung genomförs i riksdagen. Efter häftiga diskussioner väljer riksdagen med rösterna 64–41 prins Friedrich Karl av Hessen till kung av Finland.

12.10.1918

General Mannerheim börjar på senatens begäran förhandla med ententen om läget i Finland.

15.10.–31.12.1918

Spanska sjukan återkommer på hösten i Finland kraftigare än förut. Tidningarna fylls av myndigheternas anvisningar, förbud och varningar – samt snart också av dödsannonser. I städerna fyller sjukdomen sjukhusen samt lamslår verksamheten i ämbetsverk och affärer. Svårast är det ändå på landsbygden, där familjer och bysamhällen blir lämnade åt sitt öde då den vuxna befolkningen insjuknat.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

29.10-3.11.1918

Det börjar verka säkert att centralmakterna förlorar. På slagfälten följer förlusterna på varandra. Kring månadsskiftet i oktober-november sprider sig interna oroligheter snabbt i Österrike-Ungern och Tyskland. Monarkierna lever sina sista stunder.

30.10.1918

Riksföreståndare Svinhufvud benådar de röda fångar som fått fängelsedomar på högst fyra år och de blir villkorligt frigivna. I praktiken gäller amnestin över 10 000 dömda.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

3.–4.11.1918

Österrike-Ungern undertecknar ett avtal om vapenvila med ententen. Upplösningen av det multinationella kejsardömet accelererar under följande veckor och månader.

7.–11.11.1918

Förhandlingarna om vapenvila mellan Tyskland och ententen inleds i Compiègne. Kejsar Vilhelm II abdikerar den 9 november och följande dag får Tyskland en ny socialdemokratisk regering som leds av rikskansler Friedrich Ebert. Landet håller emellertid på att sönderfalla i interna oroligheter och maktkamper. Ententen ställer hårda villkor, men Tyskland måste slutligen efter fyra dagars förhandlingar gå med på dem. Avtalet om vapenvila undertecknas kl. 5 på morgonen 11.11.1918.

Tidningsklipp

11.11.1918

Det första världskriget upphör i vapenvila kl. 11:00.

Tidningsklipp

11.–15.11.1918

Centralmakternas totala kollaps skapar ett maktvakuum i Östeuropa. Det verkar som om en period av självständighetsdeklarationer, revolutioner och inbördeskrig är i antågande. Beroende på politiska ambitioner fruktar eller hoppas man i Finland på ett nytt krig, som skulle ändra på gränserna, maktbalansen i närliggande områden eller kanske också på slutresultatet av Finlands interna krig. Genast efter uppgifterna om vapenvila kommit börjar det i stor skala spridas rykten om en eventuell kommande sammandrabbning vid östgränsen. Oron ökar då Rådsryssland den 13 november säger upp fredsavtalet i Brest-Litovsk. För Finland innebär världskrigets slutresultat en ökad osäkerhet.

Tidningsklipp

17.–23.11.1918

I Helsingfors ordnas i den nya järnvägsstationens lokaler en stor konserv- och surrogatutställning, där man för finländarna presenterar alternativ och idéer för att förbättra näringssituationen under nödtiden. De skördeuppgifter som utkommit litet tidigare och livsmedelsmyndigheternas kalkyler visade allvaret i situationen. Om importen inte snart börjar fungera, står Finland inför en hungervinter.

Tidningsklipp
Tidningsklipp

22.11.1918

Röda armén anfaller Estland. Finlands regering tvekar att ge hjälp, men esterna får mycket sympati i synnerhet i borgerliga kretsar.

27.11.1918

Paasikivis senat som varit tysksinnad och stött monarkin avgår. I den nya regeringen som leds av Lauri Ingman finns lika många anhängare av republik och monarki. I anslutning till förändringarna förnyades också namnpraxisen i regeringsmakten: senaten blev statsrådet, senatorerna ministrar och prokuratorn justitiekansler.

Tidningsklipp

7.12.1918

Benådningen av de röda fångarna fortsatte. Med Svinhufvuds beslut blir villkorligt frigivna alla de fångar som fått fängelsedomar på 5–6 år eller cirka 6 500 fångar. Samtidigt ändras alla dödsdomar till livstidsdomar. I samma förordning ingick också en punkt, där alla som på de vitas sida gjort sig skyldiga till våldsgärningar blir benådade.

7.–8.12.1918

Finland förhandlar med ententen om att ordna import av livsmedel. De första importpartierna skulle importeras från Danmark och Sverige. Förenta staterna skulle kompensera dessa länder för de livsmedel som skeppas till Finland. Resten skulle Finland själv transportera från Förenta staterna.

Tidningsklipp

7.–8.12.1918

Det borgerliga partifältet omorganiseras. De som stödde en republik bildade Nationella Framstegspartiet och de som stödde en monarki Nationella Samlingspartiet.

Tidningsklipp

10.–12.12.1918

Svinhufvud avgår från posten som riksföreståndare och den 12 december utses till posten Mannerheim, som vidmakthållit goda relationer till ententen.

14.12.1918

Tyskarna ordnar i Helsingfors en avskedsparad. Samma dag meddelar Friedrich Karl att han inte tar emot den finska kungakronan. Uppgiften om detta publiceras emellertid först ett par veckor senare. De fartyg som transporterar de tyska trupperna lämnar Finlands huvudstad på morgonen 16.11.1918.

Tyskarna avreser med fartyg från Helsingfors.

Tyskarna avreser med fartyg från Helsingfors.

Tidningsklipp

17-28.12.1918

I Finland ordnas de första kommunalvalen som baserar sig på allmän och jämlik rösträtt. Socialdemokraterna återkommer synligt i det samhälleliga beslutsfattandet. Den part som förlorade inbördeskriget blir i synnerhet i fullmäktige i städer och på industriorter det största partiet.

22.12.1918

Riksföreståndaren Mannerheim anländer till Finland.

Riksföreståndare Mannerheim vid sitt arbetsbord.

23.–30.12.1918

Avtal mellan Estlands regering och finländska frivilligkommittén om att sända frivilliga trupper till Estland. De första finländarna anländer till Tallinn den 30 december.

Överbefälhavaren för Estlands armé tar emot de första finska frivilliga.

Överbefälhavaren för Estlands armé tar emot de första finska frivilliga.

Tidningsklipp

23.12.1918

Riksföreståndare Mannerheim fastställer att riksdagsval ska ordnas i början av mars 1919.

26.12.1918

Det första av spannmålsfartygen anländer till Finland och Helsingfors. Spannmålsfartygen anses allmänt vara ett tecken på en bättre framtid. Importen har inletts i sista stund, för i synnerhet i städerna har livsmedelssituationen hunnit bli kritisk. Nästan hela Europa svälter och också i Finland är det ännu långt till normala förhållanden. Ransoneringen fortsätter i varierande omfattning ända fram till början av 1921.

Spannmål lossas från ss Mursu.

Spannmål lossas från ss Mursu.

1919–1920

Oroligheterna i östra Europa fortsätter händelserikt i Finlands närliggande områden. Man försöker locka finländare att delta i det ryska inbördeskriget genom att stödja ett anfall mot S:t Petersburg. Projektet stöds av viktiga personer i Finland, men planerna havererar på grund av att ententen visar ett bristande intresse för att stödja projektet och på att ryska motrevolutionärer inte är villiga att erkänna Finlands självständighet.

Vid valet i mars 1919 får de grupper som stödjer en republik majoritet i riksdagen. Kampen om regeringsformen avgörs slutligen den 21 juni, då riksdagen godkänner ett republikanskt statsskick i Finland. Riksföreståndare Mannerheim stadfäste lagen den 17 juli, varefter riksdagen den 25 juli kunde välja K. J. Ståhlberg till Finlands första president. Efter att de mest betydande länderna i ententen, dvs. Storbritannien och Förenta staterna på våren ytterligare erkänt Finlands självständighet, började stormarna kring inledningsskedet i det självständiga Finland småningom bedarra.

Som en sista viktig milstolpe under den kaotiska perioden kan anses vara freden i Dorpat 14.10.1920. Finland hade lyckats bli självständigt och bevarat sin självständighet mitt under oroligheterna i Europa, men priset var högt. Under självständighetens inledande skede var Finland en fattig och ung republik, vars folk var splittrat.

Barn som spelar på Havis Amanda fontän.

Barn som spelar på Havis Amanda fontän.